Det har varit manga lata dagar här i Tyskland, vid Rhenfloden. En del julchoklad, kaka, glühwein och ägglikör. Säkert nagot kilo mer pa höfterna. Men lite löpning har det ocksa blivit: 7 km i onsdags och 6 km i fredags, julafton. Och vädret har varit fantastiskt. Ett par minusgrader och myyyycket snö. Inget röjs här. Man är inte van helt enkelt. Men landskapet är som förtrollad. Vackert.
Imorgon är det dags för langpasset, 14 km. Jag tror att Tyskarna i min hemmastad tror att vi är galna. Att löpa i vadhöjd djup snö - inget man gör i Sigfried och Brunhildes hemmatrakter.
GOD JUL pa er alla.
PS: tysk dator med tysk tangentbord och lat bloggare som inte orkar ändra pa det :-D
måndag 27 december 2010
lördag 18 december 2010
Hektisk juletid
Juletid - julefrid
Så skulle rubriken egentligen skulle heta. Men så har inte mitt liv sett ut den senaste tiden. Arbete, arbete, arbete hette det framförallt. Man slutade sent, hämtat hunden från dagiset, åkt hem, ätit, satt på datorn och jobbat vidare. Hur har det då gått med träningen?
Efter förra veckans 2 6-km:sers rundor har det tyvärr inte blivit något långpass. Denna vecka blev det lite bättre. I tisdags vart det 12 km totalt med Linnéa IF. På schemat stod långa intervaller. Kul men jag hade tyvärr ingen energi för att pressa på i tröskelfart. 6 min åt ett håll - ståvila, 4 min tillbaka - ståvila, 2 min - ståvila. Och en gång till. 3 gånger totalt. Farten blev omkring 5.40 för varje omgång. Som sagt, ingen energi för tröskelfart. Men 12 km att vara stolt över!
När skulle jag hinna med nästa passet inför semestern? Fortfarande mycket på jobbet, julbord, läkartider, etc... Trots pressat schema stack jag ut för en kort 2.40 igår innan julbordssällskapet skulle komma hem till oss. I trevlig 6.16-fart. Fast jag tyckte att jag kämpade på ordentligt. Hade jag haft en pulsmätare hade den varnat för hjärtflimmer. Hög snö hela vägen men kul var det faktiskt.
Och skidåkningen? Oh, det var jag ju tvungen att hinna med också. Klockan 5.50 ringde veckarklockan imorse, en lördag. 5.58 var jag uppe, pigg och förväntansfull. In med en banan, vattna granen, julstjärnorna. Ja, allt detta måste göras en tidig lördag morgon! 6.45 kom jag iväg. Det var helt tomt på golvbanans parkeringsplats. Med pannlampan på drog jag iväg 7.16. Vilken märklig stämning. Helt ensam på spåret innan resten av skidfantasterna har kommit igång. Bilderna av hungriga vargar dök upp framför ögonen. En kort stunds ångest fick mig att ångra mitt beslut att åka såhär dags. Men vargar finns väl inte i Huddinge??? Tankarna försvann dock lika snabba som dom kom upp och fantastiskt blev det, minnsann: vitt och tyst - enbart skärningen av skidorna och vinden hördes. Träffade på ett par till ensamåkare efter jag hade kommit minst halvvägs och det började gryna. Jag chattade med samtliga (4 stycken) och det var så trevligt så! Skidåkningen gick dessutom mycket bättre för mig än förra gången. Försökte verkligen att inte använda stavarna alldeles för mycket. Fick mindre bakåtglid. Trillade inte en enda gång och hjälpte till med ordentligt stakning på nedförsbackarna. Trots all min möda gick det rätt så långsamt: 8,05 km tog 1:06 h. Men det var en fantastisk upplevelse.
Imorgon ska det då bli långdistans på 12 km. Då har jag uppnått veckans mål enligt marathon.se. På måndag står "Köln" på vår flygbiljett!
Så skulle rubriken egentligen skulle heta. Men så har inte mitt liv sett ut den senaste tiden. Arbete, arbete, arbete hette det framförallt. Man slutade sent, hämtat hunden från dagiset, åkt hem, ätit, satt på datorn och jobbat vidare. Hur har det då gått med träningen?
Efter förra veckans 2 6-km:sers rundor har det tyvärr inte blivit något långpass. Denna vecka blev det lite bättre. I tisdags vart det 12 km totalt med Linnéa IF. På schemat stod långa intervaller. Kul men jag hade tyvärr ingen energi för att pressa på i tröskelfart. 6 min åt ett håll - ståvila, 4 min tillbaka - ståvila, 2 min - ståvila. Och en gång till. 3 gånger totalt. Farten blev omkring 5.40 för varje omgång. Som sagt, ingen energi för tröskelfart. Men 12 km att vara stolt över!
När skulle jag hinna med nästa passet inför semestern? Fortfarande mycket på jobbet, julbord, läkartider, etc... Trots pressat schema stack jag ut för en kort 2.40 igår innan julbordssällskapet skulle komma hem till oss. I trevlig 6.16-fart. Fast jag tyckte att jag kämpade på ordentligt. Hade jag haft en pulsmätare hade den varnat för hjärtflimmer. Hög snö hela vägen men kul var det faktiskt.
Och skidåkningen? Oh, det var jag ju tvungen att hinna med också. Klockan 5.50 ringde veckarklockan imorse, en lördag. 5.58 var jag uppe, pigg och förväntansfull. In med en banan, vattna granen, julstjärnorna. Ja, allt detta måste göras en tidig lördag morgon! 6.45 kom jag iväg. Det var helt tomt på golvbanans parkeringsplats. Med pannlampan på drog jag iväg 7.16. Vilken märklig stämning. Helt ensam på spåret innan resten av skidfantasterna har kommit igång. Bilderna av hungriga vargar dök upp framför ögonen. En kort stunds ångest fick mig att ångra mitt beslut att åka såhär dags. Men vargar finns väl inte i Huddinge??? Tankarna försvann dock lika snabba som dom kom upp och fantastiskt blev det, minnsann: vitt och tyst - enbart skärningen av skidorna och vinden hördes. Träffade på ett par till ensamåkare efter jag hade kommit minst halvvägs och det började gryna. Jag chattade med samtliga (4 stycken) och det var så trevligt så! Skidåkningen gick dessutom mycket bättre för mig än förra gången. Försökte verkligen att inte använda stavarna alldeles för mycket. Fick mindre bakåtglid. Trillade inte en enda gång och hjälpte till med ordentligt stakning på nedförsbackarna. Trots all min möda gick det rätt så långsamt: 8,05 km tog 1:06 h. Men det var en fantastisk upplevelse.
 |
| Skidåkning på Ågestas golvbana. Foto: Skärmdump Garmin Connect |
Imorgon ska det då bli långdistans på 12 km. Då har jag uppnått veckans mål enligt marathon.se. På måndag står "Köln" på vår flygbiljett!
torsdag 9 december 2010
Bara att nöta på!
Tack för era tipps på mitt förra inlägg. Det uppskattas verkligen!
Nu prövar jag en ny strategi för att övervinna den lata delen i mig.
Möjlighet 1: Löpning på morgonen
Jag tror inte att löpning på morgonen är något för mig, i alla fall inte just nu. Då skulle jag behöva gå upp kl. 5 och jag drar mig redan nu att överhuvudtaget går upp :-) . Det är säkert bara en vanesak. Får se, kanske när det ljusnar lite igen.
Möjlighet 2: Löpning under lunchen
Ja, det skulle kunna vara ett alternativt. Nu låter det säkert bara som en dålig ursäkt men jag tycker inte det finns bra löprundor nära jobbet. Jag jobbar på AstraZeneca i hjärtat av Södertälje, har provat att springa med en kompis ett par gånger sommaren 2008 men vi båda tyckte att det inte gick så bra. Det saknas ofta trottoarer, helt plötsligt tar vägen slut, man kommer inte rund, inga skogsstigar. Sedan är det ju så att jag redan nu tränar 2 gg/vecka under lunchen, spinning och bodypump och mitt jobb är i alla fall just nu mycket hektiskt. För det mesta brukar det bara bli en kort lunch med matlåda framför datorn. Inte bra, jag vet. Men: Löpning under lunchen - ett alternativ att fundera över.
Möjlighet 3: Löpning på kvällen
Då är vi där igen. Man är hungrig, trött, frusen. Men så har jag prövat något "nytt". Jag har varit inställt på en sak hela dagen: så fort jag sätter min fot innanför lägenhetsdörren så är det raka vägen mot träningskläderna. Det betyder, snabbt ombyte och ut. Inte tänka, inga kompromisser. Om man sätter sig framför datorn, TV:n eller gör först något annat så är det kört. Då hinner man bli ännu tröttare, hinner tänka. Ska fortsätta med denna "nya" strategi ett tag till. Enligt mottot: Bara att nöta på sina kilometrar!
Möjlighet 4: Transportlöpning
Det är ju faktiskt ett alternativ som jag har funderat på länge. Nu känns det inte riktigt rätt i tiden med tanke på all snö på vägarna och alla förseningar i sl-trafiken vilket förlänger min dag redan nu men framåt våren ska jag definitivt överväga det. Bara att kliva av någon station tidigare och jogga till jobbet/hem de sista kilometrarna. Men som sagt, det är nu jag behöver en strategi och förmodligen inte framåt våren.
Fler tipps och råd tas mer än tacksamt emot.
Gårdagens och kvällens runda på ca 6 km var helt enligt marathon.se:s 4.30-program. Det skulle ha varit ett lätt distanspass på 39-40 minuter. För mig blev det lite långsammare både igår och idag. Men så måste man även räkna in väglaget, I guess. Och det var jobbigt idag. Ingen rolig löpning. Vinden rakt in i ansiktet med små nålar av is/snö/vatten.
Igår:
Distans: 6,28 km
Tid: 42:36 min
Medelfart: 6,47 min/km
Idag:
Distans: 6,36 km
Tid: 41:03 min
Medelfart: 6,27 min/km
Bara att nöta på!
Nu prövar jag en ny strategi för att övervinna den lata delen i mig.
Möjlighet 1: Löpning på morgonen
Jag tror inte att löpning på morgonen är något för mig, i alla fall inte just nu. Då skulle jag behöva gå upp kl. 5 och jag drar mig redan nu att överhuvudtaget går upp :-) . Det är säkert bara en vanesak. Får se, kanske när det ljusnar lite igen.
Möjlighet 2: Löpning under lunchen
Ja, det skulle kunna vara ett alternativt. Nu låter det säkert bara som en dålig ursäkt men jag tycker inte det finns bra löprundor nära jobbet. Jag jobbar på AstraZeneca i hjärtat av Södertälje, har provat att springa med en kompis ett par gånger sommaren 2008 men vi båda tyckte att det inte gick så bra. Det saknas ofta trottoarer, helt plötsligt tar vägen slut, man kommer inte rund, inga skogsstigar. Sedan är det ju så att jag redan nu tränar 2 gg/vecka under lunchen, spinning och bodypump och mitt jobb är i alla fall just nu mycket hektiskt. För det mesta brukar det bara bli en kort lunch med matlåda framför datorn. Inte bra, jag vet. Men: Löpning under lunchen - ett alternativ att fundera över.
Möjlighet 3: Löpning på kvällen
Då är vi där igen. Man är hungrig, trött, frusen. Men så har jag prövat något "nytt". Jag har varit inställt på en sak hela dagen: så fort jag sätter min fot innanför lägenhetsdörren så är det raka vägen mot träningskläderna. Det betyder, snabbt ombyte och ut. Inte tänka, inga kompromisser. Om man sätter sig framför datorn, TV:n eller gör först något annat så är det kört. Då hinner man bli ännu tröttare, hinner tänka. Ska fortsätta med denna "nya" strategi ett tag till. Enligt mottot: Bara att nöta på sina kilometrar!
Möjlighet 4: Transportlöpning
Det är ju faktiskt ett alternativ som jag har funderat på länge. Nu känns det inte riktigt rätt i tiden med tanke på all snö på vägarna och alla förseningar i sl-trafiken vilket förlänger min dag redan nu men framåt våren ska jag definitivt överväga det. Bara att kliva av någon station tidigare och jogga till jobbet/hem de sista kilometrarna. Men som sagt, det är nu jag behöver en strategi och förmodligen inte framåt våren.
Fler tipps och råd tas mer än tacksamt emot.
Gårdagens och kvällens runda på ca 6 km var helt enligt marathon.se:s 4.30-program. Det skulle ha varit ett lätt distanspass på 39-40 minuter. För mig blev det lite långsammare både igår och idag. Men så måste man även räkna in väglaget, I guess. Och det var jobbigt idag. Ingen rolig löpning. Vinden rakt in i ansiktet med små nålar av is/snö/vatten.
Igår:
Distans: 6,28 km
Tid: 42:36 min
Medelfart: 6,47 min/km
Idag:
Distans: 6,36 km
Tid: 41:03 min
Medelfart: 6,27 min/km
Bara att nöta på!
tisdag 7 december 2010
Men varför!
Varför är det ibland så förb... svårt att ta sig ut? Man har mål, tycker egentligen löpning är kul och erfarenheten har visat att det inte är nån fara med löpning i minusgrader. Man överlever och det är roligt.
Men likförb... sitter man alltid hemma, grubblar över hur man skulle kunna skjuta upp passet och få in det någon annan dag istället. Man är trött, småhungrig, fryser och vill helst softa framför tv:n med en kopp te i handen och hunden i famnen. Alltid samma visa.
Men nästa dag går man omkring och ångrar sig över det där passet som man sköt upp dan innan. Hade man bara tagit sig i kragen och hade man bara agerat så hade man haft dom där kilometrarna i benen nu, hade inte behövt fundera mera. Och så kommer ju det dåliga samvetet. Nu har man anmält sig till stora lopp, skryter med att man tränar för diverse långlopp och så har man svårt med motivationen. Det passar liksom inte ihop... Varför kan man inte vara lite mer som hon, eller han. Varför är det alltid jag som drar sig för att ta det där steget. Jag undrar. Alla bloggar man läser handlar ju bara om hur bra det går (för det mesta i alla fall). Jag blir bara impat av alla.
Finns det ingen som kämpar med motivationen dag in dag ut? Finns det ingen som har en strategi som faktiskt hjälper i längden för att få bukt med problemet? Vill dock poangtera att det är kvällspassen som jag har svårt för, när det är mörkt, sent och kallt.
Men likförb... sitter man alltid hemma, grubblar över hur man skulle kunna skjuta upp passet och få in det någon annan dag istället. Man är trött, småhungrig, fryser och vill helst softa framför tv:n med en kopp te i handen och hunden i famnen. Alltid samma visa.
Men nästa dag går man omkring och ångrar sig över det där passet som man sköt upp dan innan. Hade man bara tagit sig i kragen och hade man bara agerat så hade man haft dom där kilometrarna i benen nu, hade inte behövt fundera mera. Och så kommer ju det dåliga samvetet. Nu har man anmält sig till stora lopp, skryter med att man tränar för diverse långlopp och så har man svårt med motivationen. Det passar liksom inte ihop... Varför kan man inte vara lite mer som hon, eller han. Varför är det alltid jag som drar sig för att ta det där steget. Jag undrar. Alla bloggar man läser handlar ju bara om hur bra det går (för det mesta i alla fall). Jag blir bara impat av alla.
Finns det ingen som kämpar med motivationen dag in dag ut? Finns det ingen som har en strategi som faktiskt hjälper i längden för att få bukt med problemet? Vill dock poangtera att det är kvällspassen som jag har svårt för, när det är mörkt, sent och kallt.
2012 ING New York Marathon - Here I come!
Nu har jag fått en plats i förhandslistan på SpringTime Travels resa till New York Marathon 2012! Nu är det bara att köra, lugnt o sansat!
 |
| Bild: Lånat från springtimetravel.se |
måndag 6 december 2010
Andra turen och lugn jogg
 |
| Någonstans i Huddinge... |
I lördags var det då dags för andra turen. Planen var att åka tidigt till golvbanan men sen blev det ändå 10.30 innan jag var där. Och då var det ganska fullt. Man känner sig små stressat när alla köar bakom en. Nja, köade gjorde väl dom flesta inte. Dom körde om mig helt enkelt. Men särskild stressande var det när man skulle uppförs eller nedförs backen. Men det gick. Problemet jag hade var bara att jag gled bakåt hela tiden. Det måste vara min fortfarande saknande teknik. Killen i butiken sa iofs att det skulle bli kämpigt. Och kämpigt var det. Man försöker hänga med alla andra men så fort man ta i så glider man 1 meter bakåt istället för 1 meter framåt. Något är skumt i alla fall. Ska prova igen nu på torsdag.
 |
| Skidåkare |
Dagen var otroligt vackert i alla fall. Solen sken för fullt, 10 grader kallt. Helt otroligt vackert. Hade det inte varit för bakåtglidet så hade dagen varit perfekt. Nästa gång ska jag ta det ännu lugnare och bara försöker mig på att hitta tekniken. Man måste få kunna fäste på något sätt. Får kanske googla fram något instruktionsvideo så länge. Sen hoppas jag verkligen på en kurs längre fram på vintern.
Det var ju otroligt kul och givande och jag övervägde en stund att köra samma bana på ca 7 km en gång till men sen såg jag ändå framemot en kortare tur på cykelbanan. Sagt och gjort: jag bytte skidorna mot löparskorna och sprang. I lugn 6,12-tempo blev det 8 km. Fingrarna frös tills jag hade tappat känslan helt men solen lät mig glömma bort smärtan. O så tinade dom ju igen efter en stund. Ingen fara alltså. Fast nästa gång blir det dubbla handskar.
 |
| Löpare |
fredag 3 december 2010
Premiär för skidåkning!
 |
| Min första tur - NÅGONSIN! Foto: privat. |
Igår skrev jag historie - i MITT liv. Första gången på längdskidor. Vi åkte till Rudan friluftsgård i Haning. Spåren var fantastiska. Första gången åkte jag på ängen för att pröva. Redan efter några steg tappade jag balansen och ramlade. Men sen gick det. Vi provade spåret som inte var belyst. Det skulle vara flackt. Förutom backen i början/slutet var det faktiskt en flack bana. Och otroligt mysigt att åka med pannlampa.
 |
| Ganska så trött men lycklig nybörjare. Foto: Lisa |
Jag tog mig ju rund men bara för att Lisa hade så mycket tålamod med mig. Det gick inte direkt snabbt, gled bakåt några gånger, fick inget fäste riktigt. Jag tror jag gjorde något fel med balansen och vikten. Sen var det otroligt svårt att komma upp för backen, där ramlade jag alltså för tredje gången. Just det. Andra gången jag ramlade hände bara sådär, när jag nästan stod stilla. Så det räknas inte riktigt. Drygt 5 km blev det totalt.
Men det var såååå fantastiskt att jag bara måste åka ut igen imorgon. Ska försöka komma upp tidigt och åka ut till golvbanan, prova lite för migsjälv innan Lisa får stå ut med mig igen.
 |
| Tjejen med mycket tålamod. Foto: privat. |
Utrustningen blev ett par Madshus ultrasonic, pjäxor från Atomic, stavar från oneway, bindning från Salomon. Jag lät skidorna tejpa och kompletterade med en grund och glidvallning. Mer än så vet jag inte ännu. Sen ingick både en vallningskurs samt en teknikkurs i köpet. Det måste jag utnyttja. Klubben (Linnéa IF alltså) ordnar dessutom skidkurser för nybörjare om behovet finns. Jag får göra lite reklam och tjatar till mig en sån kurs. Nu är man biten av sporten!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)